Ingegerd Råman x the HÖGDALEN presenterar ”Joy”
Ingegerd Råman är formgivaren som intagit en självklar plats i det svenska hemmet genom att skapa sådant hon själv vill ha. Nu har hon tagit sig an en ny uppgift och släpper smyckeskollektionen ”Joy” – exklusivt för the HÖGDALEN.
- Start
- Ingegerd Råman x the HÖGDALEN presenterar ”Joy”
Ingegerd Råman utbildade sig i keramik på Capellagården, på Konstfack och vid Istituto Statale d'Arte per la Ceramica i Faenza i Italien. Resan började vid drejskivan för att därefter fortsätta med glasformgivning för bland andra Johansfors glasbruk och Orrefors glasbruk. Ingegerds hantverk följer ofta en stram och minimalistisk form och hennes design uppskattas av många. Nu ger hon sig i kast med en ny utmaning; formgivning av smycken som en del av the Högdalen.
Från rockkillarna till Ingegerd
Ingegerd Råman har länge varit en förebild för Efva Attling. ”Vi jobbade på Orrefors samtidigt, en gång delade vi taxi från flygplatsen,” berättar Efva. ”Jag hade så stor respekt för henne, nästan lite rädd. När jag förra året tänkte om hon kunde vara lika nyfiken som jag så slängde jag äntligen i väg frågan om hon ville designa några smycken för the Högdalen. Och hon var lika nyfiken!” Tidigare samarbeten inom the Högdalen har varit med bland annat Jocke Berg och Thåström, två personer man kanske inte direkt förknippar med Ingegerd Råman.
”Det har varit och är så spännande,” fortsätter Efva. ”Särskilt eftersom vi gör något helt nytt och eftersom jag tror vi kommer att nå en helt ny publik. Det var därför jag skapade Högdalen, för att vi ska kunna hitta på vad som helst. Från rockkillarna till Ingegerd.”
Glädje från början till slut
När Ingegerd Råman berättar om samarbetet skiner hon upp. ”Det här projektet har varit så kul, det har fungerat fantastiskt fint från början till slut. Jag går oftast in i projekt med glädje och nyfikenhet, det är därför jag säger ja. Men jag har aldrig varit med om ett projekt som det här, där det bara har varit roligt utan baksidor eller bakslag. Det födde namnet på broschen; ’Joy’.”
Ingegerds kollektion ”Joy” består av en brosch i två olika storlekar och ett par örhängen. De bönformade smyckena är i silver och broschen fästs med magnet. ”Jag hade en tanke med broschen, som har bönans form,” förklarar Ingegerd. ”En böna innehåller så mycket löften om nytt liv. Bönan har alltid varit en vacker, livgivande form för mig. Kanske är det för att den också liknar det ofödda barnet.”
Livslång erfarenhet möter nytt material
Att utforska mönster och former är inget nytt för Ingegerd med sin långa erfarenhet som formgivare. Ändå var samarbetet lite som bryta ny mark. ”Jag har lera och glas som mina material, dem har jag jobbat med i över 50 år. Att sen göra något i nytt material, då vill man att det nya ska vara lika bra som det man tidigare gjort. Det kan vara stressande, men det var så fint att Torbjörn (smed i Efvas ateljé, reds. anm) fanns som stöd. Jag hade en idé om att lägga ut en massa ringar och mangla dem till ett stort trassel, men eftersom materialet är hårt går ju ringarna av! Men man lär sig. När man jobbar med en hantverkare som är jätteduktig, som är säker på sig själv, då lär man sig saker. Det är det som är så spännande med att få jobba med nytt material.”
Det trassel Ingegerd refererar till är bönans kosmoslika mönster. Det är en mönsterbild hon tidigare arbetat med, fast på glas. ”Jag tycker det är så starkt, för det fortsätter i oändlighet som cirklar. Jag översatte det för att skapa broschens nuvarande mönster och la till prickarna, som bidrar med de irrationella delarna i rörelsen.”
En tidlöst trendig brosch
Broscher är en accessoar som modevärlden ser komma starkt under kommande säsonger. Ingegerd själv är en van broschbärare och föredrar brosch framför andra smycken. ”Efva frågade vad jag ville göra och brosch är det enda jag använder. Jag har arbetarhänder, armband förkortar händerna till exempel och mina händer är mina verktyg. Däremot använder jag ofta broscher, det är ett bra sätt att få sina gamla kläder att lysa upp igen.” Ingegerds formgivning har, förutom estetik och funktion, också en hållbarhetsaspekt. ”Jag tycker det är viktigt att man gör saker som ska finnas över tid. Smyckena ska finnas länge utan att de känns daterade. Jag tycker att vi har lyckats skapa en brosch som känns modern idag men som ändå kan leva länge.”
”Broschen är dessutom smidig att ha med på resa, då kan man inför middagen bara sätta på sig en snygg brosch. Eller så har man den mindre på sig och sen sätter man på sig den större. ’Åh, vad elegant’ tänker de andra kanske och tror att man bytt kläder.” förklarar Ingegerd med ett skratt.
Att dela något man tycker om
Ingegerd Råman arbetar med formgivning som hon själv tycker om och vill ha. Hennes tidigare verk har haft raka, strama linjer och enkla former som röd tråd. ”Joy” skiljer sig på så vis med sitt mjuka, organiska uttryck. ”Nu tror folk kanske att jag skulle göra en fyrkantig brosch med ett streck i mitten. Här kommer i stället något varmt och kvinnligt, som jag tycker om.”
”Jag brukar säga att jag är den första beställaren” berättar Ingegerd. ”Jag ska kunna tänka mig att bära broschen nästan alltid, jag hoppas jag delar det med flera. Vi människor är mer lika än olika och vi delar mycket med varandra. Om någon annan också tycker om broschen och skulle bära den blir det som en tillhörighet. När folk gillar det man gör blir det som att vi har något gemensamt, eftersom vi delar något.”
Till det tillägger Efva: ”Jag har själv alltid haft mycket Råmanglas hemma och har beundrat henne sedan många, många år. Jag känner igen Ingegerds formspråk i vår nya brosch och ser så fram emot att få bära den. Broscher har inte fått så stort fokus på sistone, inte sen Albright och hennes enorma broschsamling, men sen en tid tillbaka är den på uppgång.”
På frågan om Ingegerd tar med sig något från samarbetet svarar hon: ”Det gör man nog alltid, fast man inte riktigt kan peka på det. Det är alltid lite läskigt att göra något man inte gjort förut och man undrar alltid hur det ska tas emot. Det är som att sjösätta en barkbåt och hoppas att den ska åka över på andra sidan jorden. Det man lärt sig och inte lärt sig kommer efteråt.”
”Men sen är det alltid roligt att jobba med folk som det fungerar så bra med, det blir som en glädjepaus. Vem vet, jag kanske får komma tillbaka till Efva med en skiss någon gång.”
Foto: Eva Dahlgren
